spårkursen...

idag åkte vi iväg tidigt imorse för våran spårkurs. Sebbe var barnvakt eftersom man inte kan ha med vare sig sjuka eller friska barn i skogen. Världens oväder var det med så mycket blåst så peter sa att nu är det storm.(ok det var kanske lite att ta i då,men....)och det vräkte ner regn. Likadant där kursen är.
3 timmar är man ute i skogen så ni kan ju tänka er hur blöt man var efter de timmarna. Vid första spåret la vi ett kortare som fick ligga inte så länge. Men wilma var så duktig. Nosen i backen direkt när hon fick kommandot för att spåra. Och hon fixade det utan en enda avkrok. SKÖNT!
Vid nästa spår sen då gick peter ut o la det spåret o detta skulle vara längre och ligga längre.
Sen när vi gick ut o gick spåret då spårade hon fint nu med. (hade dock otur med att vi fått låna ut våran sele till en annan som tydligen hade mycket grövre hund än oss, jag kollade inte detta så den höll ju på att fara av wilma.Men höll sig på plats lite halvt upp o ner sådär)
Sen på slutet av spåret så kom linan runt en sten. Wilma sätter sig o sitter still där. Och när instruktören börjar gå tillbaka för att kolla av spåret ja då skäller hon. Jag går fram för att hjälpa henne med linan. Varför satt hon där. Jo hon hade markerat spåret för oss. Precis där hon satt där var burken med korv i. Vilken hund va! Man ska sätta en snitsel där spåret slutar o det hade peter missat o satt den mycket tidigare. Alltså blev vi lurade men wilma klarade det galant. Nu ska vi öva 1-2 ggr under veckan som kommer. Varje söndag är det spårkurs i 7 veckor. Skitkul var det allafall, det tyckte både jag o peter. Och wilma har varit trött sen vi kom hem o mest bara sovit. Grejen är att det är ju lite överkurs att redan nu markera med att sätta sig o ge skall. Det ska ju liksom tränas in. Så visst blev jag en aning stolt där i skogen.