livet är så skört....

I söndags kl 01 så hände det en tragisk olycka här där vi bor.
När jag på em åkte förbi på vägen utanför o bara såg ungdomar där blev min första tanke att det kanske var nån som min äldsta son kände.
Kommer hem och pratar med han om det o om han hört nåt. Nej det hade han inte. Senare samma em. får vi veta att det är en person som han känner. Jag följer med han dit så han får se om det är hon. Man har ställt upp ett fotografi där på cykelbanan. Och det är blommor och ljus där och då visste ju sonen att det var ju hon.
På måndan var han dit o la ros och var sen på minnesstunden.

Det här får en verkligen att bli påmind om hur skört livet är. På en sekund kan allting förändras.
Att inte kunna sitta o åka i en bil utan att bli ihjälkörd,nej det är bara för tungt.
Det är ju när man tatt studenten och är 19 år som livet ska börja. Inte tvärtom. Det är verkligen så tragiskt och mina tankar går till M:s familj.
Kram på er.