WILMA

Ikväll gjorde iza här för en stund sen som hon brukar på kvällarna. Wilma låg ihopkurad som en boll i soffan och iza kramar den sovande hunden som inte bryr sig det minsta lilla. Det är inte många hundar som gillar sån beröring, de gillar normalt inte kramar hundar. Och framförallt inte utan att bry sig. Många som träffar wilma tycker att fy f-n vilken j-kla adhd-hund alltså. Hon är väldigt mycket hund. Även om människor inte säger det så kan jag se det på de. Som på tassen/activera när en del verkar tycka att fy f-n. Men som igår på kursen när vi var ute i stora rummet o skulle göra övningarna med storköksburkarna och en annan hund ska gå förbi oss när vi ska gå ut till boxen igen. En border-collie tik som drar upp hela garnityret o var färdig att flyga på oss o då menar jag verkligen det. Att hon inte lyckades är ett under. Vad gör wilma då....jo hur cool som helst så sitter hon bara still o är hur lugn som helst när jag visade att det var det vi skulle göra. Att den hunden inte åt upp både mig o wilma.... Den hunden försökte vara på W. redan förra gången.

Wilma drar när vi ska ut o gå o det är h-vete med mina onda leder. MEN hon är världens goaste hund för med den situation vi lever i med stoffe t.ex så var ju kravet en hund som funkar ihop med barnen och då speciellt med honom. Och wilma är så trygg på det sättet. Aldrig att hon skulle göra stoffe nåt och både han o iza får sina kvällskramar av wilma. Tänk vilken lycka det är att som ett litet barn få växa upp med den tryggheten att krama sin stora hund varje kväll. Vad de ska växa! Och de människor som ser wilma o tycker fy vilken apjobbig hund. De skulle se henne när hon vareviga kväll ligger bredvid mig i soffan och bara myssover. Eller som inatt. Trött o slut var jag efter kurserna igårkväll. Och jag somnade i soffan och när jag sen kl 02 vaknar vem ligger tätt intill mig då vid mitt huvud. Jo där hade jag wilmas nos. Vi jobbar mycket med ledarskapsövningar nu. Och när man går kurs för Lena ja det är inga gamla mossiga ledarskapsövningar utan här handlar det om verkligt ledarskap såsom en varghanne eller en tik skulle visa sina valpar o de andra i flocken. Det är så intressant o wilma svarar så bra på det.
Men ändå vilken stor kärlek en hund kan ge. Jag önskade mig alltid en hund när jag växte upp. Men kunde inte ha det då. Och det är inget jag är bitter över idag, jag plöjde ju igenom alla olika rasstandarder istället och alla möjliga hundböcker som fanns då. Och sen när jag träffade Peter ja då fick jag ju mina hundar :)
Och ja jag fick ju min första katt. Och sen var jag fast. Sen får jag väl tillägga att om gårdagens kurs....bordercollie har alltid varit min favoritras så jag har inget emot den hunden eller ägaren heller. Men det här inlägget ville jag ju skulle handla om wilma och vilken underbar hund hon är bara man lär sig att skrapa lite på ytan. Sen får hon dra hur mycket hon vill i kopplet(det får hon ju inte, vi jobbar på det). Men om hon hade varit hur bra som helst med det men så hade hon inte funkat ihop med stoffe o iza.....en sån hund kan vi klara oss utan. Och nu börjar t.om evelina lära sig att säga åt henne på ett sätt så hon lyssnar. Kom ihåg de ihopdragna ögonbrynen! DÅ behövs inga ord alls. Det är så fascinerande det här med hundspråk!
Nu fick ju Peter välja o han valde wilma, då på gräsmattan när han blev totalt förälskad. Jag hade nog inte just valt den valpen vid den tidpunkten men jag tror han valde rätt.