njuter jag av de sista lediga timmarna denna veckan. Innan ny skolvecka påbörjas igen.
Fy vad jag hatar slitet med skolan o speciellt nu då.
I veckan är det möte igen.....jag fattar inte varför man ska ha så många möten i skolan för men inget händer ändå.
I en bra skola anser jag(och det har jag sett bevis på också med äldsta dotterns skola bland annat) då behövs inte 100 möten för att ta ett beslut o genomföra det. Men i en skola som trasslar ja då ska man ha mängder av möten. Och inget händer ändå liksom.
Det är ju så mycket man får fixa själv OM det ska bli gjort.
Eller så händer inget.
Eller så ska man ha X antal möten till.(men inget händer ändå)
Och nu när man fått veta att de redan bestämt vad som ska beslutas på mötet....jaha varför ska man då ha ett möte OM de redan bestämt vad som ska avhandlas liksom. Alltså de har redan tagit besluten o vi ska bara vara med för ja inte vet jag varför....
Ändå har jag sagt till att dialogmöten vill vi ha men möten där de redan i förväg beslutat om saker det kan faktiskt kvitta oss. Och nåt åtgärdsprogram har vi ändå inte fått sedan i maj i år. Trots att C. har resurs o allt är så att säga anpassat.
Ett åtgärdsprogram är ju viktigt för att se till att vissa saker för sonen faktiskt blir gjorda.
Nu är jag så innerligt trött på alla dessa skolmöten som jag suttit i genom åren.
Peter avskyr dessa möten ännu mer än vad jag gör så....
Och den enda som blir lidande av skolans omorganisation o brist på förståelse är ju C.
Att inte kunna ta till sig vad ett barn med autism behöver ja det är bara så tröttsamt.
Och vi får slåss hela tiden mot en jätte bara för att vi vill att C. ska ha en chans i den här världen. Väljer vi särskola behöver vi ju såklart inte slåss en himla massa men då får han inte heller nån resursperson.
Men det valet finns inte med i våran värld. Stoffe ska ha en chans i den här världen om jag så ska ....(ja de orden skriver jag inte just nu)
Och jag kommer säkert vara tuffare o starkare snart....kanske redan imorron.
Jag ger mig aldrig i kampen för stoffes rätt till det han har rätt till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
det är klart att ni slåss!! det ligger nog i människans natur. Se till att det blir så bra det bara går. Fast det är svårt.
möten och byråkrati kan vara suckande. Trist och tråkigt. Ibland undrar man. Snabba organisationer där det händer saker är bättre på något vis.
Jag förstår att ni funderar på resursperson kontra särskola. Är det verkligen så att resturspersonen inte finns om han skrivs in på särskolan? *funderar* Det är klart att man ska hitta en lösning.
kram!!
Nej nej...vi funderar egentligen INTE på särskola. Ja så är det om han skulle börja på särskolan då får han ingen resursperson.
Det har särskolerektorn sagt till om för länge sen o jag vet hur det fungerar också. Man jobbar inte så där.
Utan vi funderar bara egentligen på varför det ska vara sånt himla krångel.Däremot så undrar jag varför vissa saker med det här ska vara så svårt att förstå...att vissa inte kan se att grej A påverkar lektion B. t.ex.
Skicka en kommentar