50-årsfesten...

i lördags var vi på 50-årsfest. Syrrans man A. fyllde 50 år. Förra gången när syrran fyllde så ordnade hon ett bord i hallen utanför som stoffe o iza o även andra barn kunde ha o greja vid. Så stoffe o iza var mest i själva festlokalen när vi åt maten. En snäll evelina hjälpte mig att vara med stoffe då o då. Sen var vi inte många meter ifrån om det var nåt. Man kollar ju hela tiden till han noga. Men eftersom de flesta som var bjudna var samma folk som när syrran fyllde kände han ju igen de barnen. Syrrans barnbarn har han ganska roligt med,de är lika gamla. Och de andra barnen verkar acceptera han precis som de är. Och även alla vuxna. Så otroligt skönt att ingen är påträngande eller plump.
Så stoffe fixade det skitbra tills han blev trött. Då körde min mamma hem honom,iza o evelina.
Jennifer var kvar med sin kompis M.
Och det är verkligen underbart att kunna få roa sig med bara sin man och jo äldsta sonen roade sig ju också då.
Det är så få gånger under alla år som jag o peter kunnat göra det tillsammans eftersom det förutsätter en barnvakt som förstår stoffe och vilka gör det....nej ingen utom de närmaste.

Den här gången gick det ännu bättre än i januari då syrran fyllde. Och det var ett stort kalas med 70 talet personer inbjudna. Levande musik osv.
Izabelle var det värre med,för hon blev så arg på mig när det var fika. Jag visste inte att syrran skulle ha glass där,annars kunde jag tatt med nåt som de kunde ätit av med(läs mjölkfri glass)
Då låg hon i mitt knä o var så arg så arg. Förståeligt i o för sig.
Festen var lyckad,trevlig o det var trevligt att vara med o fira A.

Men en sak slog mig igår att när man går på andras 50-årsfester t.ex då blir man ju påmind om sin egen ålder. Vad hemskt det känns ibland...är det på riktigt att man håller på att bli äldre.....